Våra hästar

Nordsvensken är en kallblodshäst som härstammar från de gamla
skandinaviska lantraserna och är nära släkt med norska dölehästen.
Fram till slutet av 1800-talet var de nordsvenska hästarna en blandning
av flera importerade raser, faktiskt även fullblodshästar.

Eftersom den nordsvenska hästen var alldeles för lätt för jordbruk var den
nära att försvinna. Genom noggrant avelsarbete, främst på Hingstuppfödningsanstalten
Wången i Jämtland som grundades 1903, utvecklades
nordsvensken till en kompakt och mycket aktiv häst med anmärkningsvärd
dragförmåga. Uppfödningen av Nordsvenskar på Wången upphörde
1996.

Kallblodig travare
1964 delades Nordsvensken in i två grupper, en tyngre bruksvariant och
den lättare travhästen. Idag kallas den nordsvenska travaren bara för
Kallblodig travare och även den norska Dölehästen och finska kallblodstravare
ingår i det begreppet. De svenska, finska och norska kallblodiga
travarna är de enda kallblodstravarna i världen.

Egenskaper
Den nordsvenska brukshästen är en mycket god allroundhäst som kan
användas för all slags körning, som ridhäst för hoppning, dressyr, fälttävlan
och westernridning. För turridning och uteritter tar den sig fram överallt
och är stark nog att ta de allra tyngsta ryttarna. Genom denna stora
bredd i kombination med ett gott temperament är den lämplig både som
ridskolehäst och till handikappridning. Dessutom är den ovanligt långlivad
och anses näst intill vara immun mot flera vanliga hästsjukdomar.

Eftersom Nordsvensken avlades fram för skogs- och jordbruksarbete och
än idag används inom dessa områden har bruksprov för Nordsvensken
utarbetats. Bruksprovet består bland annat av timmerkörning i terräng,
mätning av dragförmågan med en ergometer. I vuxen ålder kan hästarna
testas på nytt då de får dra specialdesignade fordon och hovarna och
benen röntgas.